Till sist

Det ar valdigt varmt nu. Vi har tagit vara dykcert och halsat pa i clownfiskarnas, stingrockornas och valhajarnas varld. Magarna ar fulla med god mat och dryck och snart ar pengarna slut, precis som det ska vara. Imorgon paborjar vi

hemresan och en temperaturskillnad som jag helst inte vill veta. Tack alla som bidragit med mail, kommentarer och info medan vi varit borta. Det har varit vart mycket. Snart kommer ett komplett fotoalbum om jag inte rakar tappa bort kameran pa vara 12 timmar i Bangkok, hoppas inte det. Vi har saknat er och ser fram mot att ses snart.

Stor kram Bettina Vintra och Daniel.

Hipp Hipp Hurra

Idag fyller mamma Widell ar. Det firades med lyxfrulle bestaende av pannkakor, milkshakes, farsk frukt och gott kaffe.

Thailand ar definitivt vart resan aven om den inkluderade foljande mangd transportmedel:

bil, flyg(12 tim), taxi, tag(7tim), buss, bat(3tim) och lastbilsflak. Vi bor tre steg fran vattnet och igar var Vintra mer tid i vattnet an inte. Vi betar av all god mat pa Thaimenyn och Daniel och jag turas om att ta dykcert. Fisklivet ar fargglatt och exotiskt och vattnet varmt.

Det har kanns verkligen som semester pa riktigt och vi ar grymt nojda med valet av Ko Thao.

Nu ska har drickas cocktails!

Sista dagen

Naha, inga sladdar passar och jag ger upp det dar med bilder for denna gang. Jag kan istallet forsoka beskriva hur vi ser ut:
Vintra- lang, tunn och solbrand med alldeles vildvuxet har.
Bettina- halvplufsig efter for manga jordnotssmor och syltmackor och pa tok for lite traning, ganska fin solbranna trots ihardigt smorjande av faktor 40 samt solblekt trassligt har.
Daniel- som vanligt fast med en ganska ful truckerkeps (tjejen som salde den sa
"jaha du valde den" och skrattade)

Bara timmar aterstar av var NZvistelse. Bilen ar tillbakalamnad och vi vagar antligen snacka skit om den utan oro att den ska rasa. Den var helt vardelos! Langtradare korde om oss i uppforsbackar! Men den var billig och holl hela vagen och det tackar vi for. Tack Turbotoytan for alla tusen milen.

Igar for vi till Rangitoto Island. Det ar en vulkan. Vintra var forst orolig att den skulle fa utbrott som i Bamse men sen kom vi pa att da kan man ju vulkangrilla korv och da kunde hon tanka sig att folja med. Idag har vi gjort Aucklands alla gator, det var rorigt och vi blev trotta i skallen och benen. En sak ar dock skont och det ar avsaknaden av historiska byggnader (som vi har nog av i Europa). Ingenting ar aldre an 1800tal sa det ar latt att overblicka landets historia.

Nu ar klockan 22, Vintra kan inte sova utan ligger och spekulerar i vilken mat hon kan tankas fa pa planet imorgon.

De har sakerna har vi saknat:
Vintra- kompisarna
Bettina- Lithells Hots med brod
Daniel- Saabens motorkapacitet.

Vi ses snart. Kram.

Snart slut...

Hej igen alla som laser, jag ber om ursakt om det blev rorigt med bilderna. Det kommer fler nar vi ar tillbaka hos Phil igen vilket ar om bara nagra dagar.
Nu ar vi i Raglan, surfarnas paradis, och vart. Tidigare i sommar jobbade Malin min gamla klassis har men vi missade att mota upp med henne da, synd. Igar hyrde vi brada och turades om att bemastra vagorna, med lite olika resultat. Bada var nojda med mangden svalt saltvatten dock, men det berodde nog mest pa den grunda stranden.
Idag har vi hyrt kajak och paddlat alla tre ut till vackra klippor pa andra sidan lagunen. vintra var duktig med paddeln trots att det var forsta gangen och jag kommer mest troligt ha traningsvark imorgon.
Pa lordag kommer vi till Auckland igen dar vi ar bjudna pa forlovningsfest hos nan vi inte kanner, sen blir det nagra dagar med bilstadning och aterlamning och utrensning och tvatt av saker innan vi far vidare. Flyget till Bangkok gar pa tisdag och vi har nog bestamt oss for att tillbringa de tva sista veckorna pa Ko Tao (tack anna for guideboken) men vi tar garna mot andra forslag om nagon sitter inne med nagon sarskild Thailandsparla.

Nordon har bjudit pa vackert vader och dagarna har flytit ivag pa olika strander langs vastkusten sen vi kom upp fran Wellington. Vi ar lite slarviga med budget sa har pa slutet och det har blivit fler uteluncher och betalcampingar, vi har vid det har laget duschat ifatt allt vi inte duschat under de tidigare manaderna, later lyxigt eller hur? Denna camping har aven en stor hoppkudde som hela familjen har roligt pa. Roligt hade ocksa personalen nar jag lite upprord pa eftermiddagen fragade varfor luften var urtagen, vi som sa garna vill hoppa!
Nu ska jag ga och se om Daniel har last klart nattsagan som ikvall foll pa Villervalle i Soderhavet, en av de tva bocker Vintra har med. Den andra Mio min Mio har gatt fyra varv medan Ville bara gatt tre. Det finns ju inget som gar upp mot lite upprepning.

Ha det gott, puss och kram Bettina, Daniel och Vintra

Rapport fran vintra

hej jag har larit mig at dyka och sima under vaten och kopiten snorkel.

Lite bilder.....

Castle Hill, Tandglugg, Abel Tasman, Nelson Lakes, Mount Sefton, Slope Point, Goat island, toppen pa Mount Robert

Slope Point,

Har kommer med teknikens under lite bilder och en rapport over senaste veckorna.

Vi har spenderat mesta tiden i Castle Hill som var ett av huvudmalen for denna resa.
For er som aldrig varit pa klattersemester kan det narmast jamforas med barndomens lagerskola. Lite primitivt taltboende i en glanta i skogen, en bunt manniskor med samma intresse som tillsammans gor utflykter till olika klatteromraden och hejar pa varandra en hel dag innan de atervander till lagret och pratar enbart om klattring och dagens aktiviteter lagandes och atandes samma kost bestaende av varannan dag pasta eller ris med gronsaker.

Det vill saga vid lampligt klattervader. Vid olampligt klattervader (=regn) sitter alla i samma vindskydd och pratar om klattring, vilket vi gjorde tre av dagarna. En trevlig norrman hade ett hemsytt backgammon som vi larde oss spela, och spelade mycket.

Innan Castle hill tog vi en tur till Mount Cook omradet som visade sig fran sin basta sida och solen sken fint pa de branta glaciarerna. Nagra kortare vandringsturer hann vi med och en av kvallarna hande det antligen. Vintra tappade sin forsta tand! De tyska camparna bredvid som foljt vicknings sessionerna appladerade och bjod pa godis och under natten kom den Nya Zeelandska tandfen och snodde tanden och lamnade en 2dollar.

Jag laste i en tidning pa ett bibliotek att detta ar den kallaste och regnigaste sommaren pa 20 ar och att turisterna flyr nya Zeeland. Nu nar vi spenderat 2 smallheta dagar pa stranden kanns det ganska avlagset men visst har vi nog fatt var del regn. Kommande aktiviteter ar nu kajak och snorkling i Marlborough sounds, sen vidare till nordon och lite surfing.

Tanker pa er dar hemma och snostormarna som yr och kanner oss valdigt lyckligt lottade att kunna vara har just nu.

Vi ses snart, kramar Bettina Vintra och Daniel

Gott och blandat i sydlig loop

Da var vi tillbaka i Queenstown efter en loop runt sodra delen av sydon. Sist vi var har hann vi med att ga en dagstur pa Routeburn track samt ett besok pa Aqualand. Dar lossnade simningen for Vintra och hon simmade pa mage, rygg, pa djupt och grunt under och over och var  kaxig i rutschkanan, en riktig framgang.

Sedan akte vi soderut och sov i Te Anau. Nar vi vaknar ar det helruttet vader, regn och blast. Prognosen lovar likadant i ytterligare 9 dagar sa vi bestammer oss for att inte skjuta pa vart MilfordSound besok utan ger oss ivag pa den 4 timmar langa bilresan dit. Pa vagen passerar vi sjoar som sags vara spegelblanka, stora hav av lupiner och hela tiden dyker nya berg fram mellan molnen. Vid tunneln (som alla har pratar om som ett masterverk, den ar 250m lang och enfilig!?) ser vi Kea faglar, varldens smartaste som kan ta sonder en bil pa ett litet kick. Pa andra sidan tunneln vantar oss hoga vaggar pa bada sidor om oss och nedfor dessa rinner otaliga dramatiska vattenfall. Resan blir trots, eller tack vare vadret valdigt vacker. Den planerade kryssningen ut pa fjorden staller vi dock in.

Sa styr vi kosan mot den sydostra delen av on och ett omrade som heter the Catlins. Det ligger lite off sa forst bunkrar vi upp i Intercargill. Vi kor genom skurar och uppehall och vid ett uppehall tar vi med oss lunch ner pa stranden vid Waipapa point, och nu blir det spannande. Efter maten gar vi en promenad och far syn pa ett enormt sovande sjolejon. Jag borjar nojja nar de andra vill ga nara for jag har last att sjolejon vill va ifred och kan jagas fortare an man tror.  Vi tar istallet en vid lov runt det och klattrar upp pa sanddynen och fotar. Da vaknar det och borjar klia sig och blir annu storre. Maktigt. Sen somnar det om och vi gar till bilen. pa vag till den utvalda campingplatsen kor vi vid ett tillfalle genom drivor av hagel och landskapet utanfor blir vintrigt.

De foljande dagarna kan sammanfattas med rikhet pa djur och rikhet pa regn.Vi besoker Nuggetpoint och ser en salkoloni, ligger gomda i en hydda och ser 2 gulogda pingviner, pa Curio bay snubblar Daniel nastan pa en sal, pa Slope point gar vi langst ut pa den sydligaste udden och vid Cathedral cove finns det stora grottor som bara nas vid lagvatten. Men det mest dramatiska ar pa Suratbay dar vi igen ska spana pa sjolejon, om bara inte sjolejonet fatt span pa oss forst och kommer hopplande och rytande. For andra gangen denna resa blir Furudahl-Widells aningen stressande och lagger pa basta spurtsteget upp i sakerheten pa sanddynen.

Efter 3 natter i Catlins ar allt gegga, det har regnat till den grad att vara fotter ar vitskrumpna, vi har mossa, vantar och plastpasar i skorna, marken ar sur och humoret likasa. Och ovanpa det har taltet borjat ge vika och Daniels thermarest har punkat. Vi tror att solen finns norrut och kor i den riktningen.

-Kolla en attraktion, ska vi stanna? Nej, fortsatt bara kor, mot solen och den eventuella varmen.

Dunedin regnar bort. Vi skiter i albatrossar och varldens brantaste gata. Mot varmen! Strax inna Moeraki klarnar det och vi kliver ut och tittar pa de stora klotrunda stenarna som ligger i en koloni pa stranden. Vid Oamara svanger vi inat landet och nu attan ska har klattras. Regnet har slutat och vi far till vackra Elephant Rocks (en forsmak av Castle hill). Fina kalkstensformationer a la Fontan med mycket pockets, slopiga utsteg och aven latta problem for otranade armar (ingen namnd). vi bor i duntroon pa en odecamping och pa kvallen gar vi pa odepuben och Daniel far stryk i biljard av den enda andra gasten, en kraftigt berusad farbror.

Nasta klatterdag ar i Hulk hogan. En overhangande klippa dar Olov hade blivit barn pa nytt om han varit med. Stora horn och fina moves. Vi kompenserar den fysiska aktiviteten med en stor portion av nationalratten Friterade saker i korg och aker sen vidare.

Nu sitter vi alltsa i Queenstown efter en handelselos dag som mest bestatt av glass, shopping, uteservering vid vattnet, lek i lekpark och grillade hamburgare till kvallsmat. Antligen finvader igen och vi njuter. Nu ar datortiden ute, jag ber om ursakt for alla felstavningar.

Kram till er alla, imorgon ar det halvtid och vi borjar sakna sa smatt,,,,,,

....och ett gott nytt 2010

-Nae pappa, kossan vi horde ar inte i nagon hage.
Vi tittar ut ur taltet och dar gar en stor svart tjur och betar 15 meter fran oss.
Efter tva dagars nyarsfirande pa partycamping #1 i Wanaka har vi tagit oss utanfor stan till Lake Hawea. Dar har vi tre olika vader pa lika manga dagar, storm, stekhetta och stortskur. Det finns valdigt begransade saker att gora nar man taltar och det ar regn sa vi fortsatter till Queenstown med blott talt i bilen. Queenstown paminner lite om Chamonix, det ligger vackert vid berg och vatten i en dal och det ar bra shopping. Mycket uteprylar, uteserveringar och uteaktiviteter.
Sen sist har vi tagit oss fran Abel Tasman via Nelson Lakes och vastkusten ner hit. NelsonLakes nationalpark var forsta stallet vi akte till helt pa eget val utan nagons tips. Vi har nu lagt undan GPSen och jag har aterfatt min forna position som kartlasare, vilket jag trivs med. Daniel har bara kort pa fel sida tva ganger, bra jobbat! Hursomhelst, i Nelsonlakes gjorde vi en dagstur upp pa mount Robert med utsikt over en spegelblank Lake Rotoiti samt moln som for upp och ner i dalgangarna. Vackert varre. Under bryggan vid batplatsen bor det ca 25 fridlysta alar stora som as, vissa over 150 ar gamla, som vi matar och umgas med om kvallarna innan sandflugorna tvingar oss i sang.
Vidare langs vastkusten, som ar beromd for sin 0% tillforlitliga vaderprognos, hamnar vi pa en avsides camping. Jag lovar daniel att har kommer vi sakert va ensamma, men icke. Campingen ar full av guldgravare som vaskar guld i en back dagarna i anda. Vi far en lektion i guldvaskning av nagra entusiaster men nagra klimpar blev det inte tyvarr. Vad det daremot blev var regn, moln och blast i dagarna tre. Vi gor trots det nagra utflykter och tittar pa pancake rocks, Franz Josef glaciar och ett besok i jadestaden dar vi inhandlar lite smycken. Bor under tiden pa trevliga sma campingar med schyssta manniskor och knyter mer snyltkontakter.
Vi har nu varit borta i en manad, en tredjedel, och borjar bli valdigt fulla med upplevelser. Vintra ar superduktig och vi har hennes fantasi att tacka for mycket. Det blir ju mycket bilakande och mycket vandringar som kanske inte alltid ar sa roligt for ett barn. Men da ar det tur att man har sallskap, har ar nagra av de som ar med i var entourage:
-Stampe och harfamiljen
-lillasyster (ibland flera) mest till besvar men kan vara bra som motspelare i kortspel eller att skylla ifran sig pa. Kan aven stoppas ner i fickan.
- hunden Emma, vars egentliga agare ar pa semester i Thailand, ater bara specialkost (som andras varje dag)
- Den lilla rattan som maste baras upp och nedfor alla trappsteg
Nar sma ben blir trotta eller uttrakade kan det handa att man skymtar nagra av Nigolds riddare bakom traden och da blir hela djungelvandringen plotsligt ett aventyr dar alla inblandade har varsin stridsegenskap som maste anvandas for att komma sakra hem till Barda och Karls lager igen.
Ibland nar vi fragar Vintra vad hon vill gora idag kommer svaret: Aka hem till Sverige kanske. Hon sager att Sarah har utlovat popcornfest hemma hos Thilde och det ser vi alla fram mot. Men an sa lange finns det mycket kvar att se och gora, bade for vuxna och barn.
Ha det sa gott och njut av 2010. stora kramar Bettina, Vintra och Daniel.

God Jul pa er alla

Tiden rusar ivag, som vanligt nar man har roligt.
Sist vi lamnade Phill blev vi i princip beordrade att aka till Coromandel, sa det gjorde vi och kvarterade in oss hemma hos Pat, en rivig dam som visste precis vad, var, hur och hur dags vi skulle gora saker. Bekvamt for oss som inte behovde tanka utan bara plocka russinen ur kakan. Pat (som ar van till Phill) bor i ett hus bredvid havet, i hennes tradgard vaxer bananer, persikor, vindruvor, fikon och annat exotiskt for oss nordbor. Hon har oxa en hund och 2 katter som Vintra hade blandade kanslor for. Har spenderade vi 2 harliga dagar med utflykter till varma kallor, fina strander och vackra vandringsleder. Varje kvall slangde hon in oss i bilen, guidade runt i naromraden dar hon vinkade till alla och pratade oavbrutet om vem som bodde var och gjorde vad, sjalv horde hon inte sa bra sa vi behovde inte svara, bara nicka och humma.
Sen handlade de foljande dagarna mest om termala aktiviteter i omradet runt Rotorua och Taupo. Vi har sett geisrar, bubblande lera, gamla lavafloder och vulkaner, badat i backar som ar sa varma sa man branner skinnet av sig, 60 grader.
Innan vi lamnade sydon gjorde jag (Bettina) Tongariro Alpine crossing som ar en endagars vandringsled som gar mellan aktiva vulkaner, otroligt haftig med en rod krater, svarta lavastrommar och klarbla sjoar.
Nu ar vi pa sydon dar vi avverkat Nelson, som var en trevlig stad, dar tomtekorer sjong i shorts pa gatan, sen styrde vi mot Golden Bay och vidare mot Abel Tasman Nationalpark dar vi nu bott i ett par natter. For tillfallet har vi akt en timme for att proviantera mat till jul vilket ar lite svart eftersom det ar sa varmt sa inget haller sig i tre dagar. Vi har problem att fa den ratta julstamningen att infinna sig och Vintra sa i morse att det inte var sa viktigt for vi hade val anda inte packat med julgransfoten och granen skulle inte fa plats i taltet anda. Grannarna bredvid pa campingen har julbelysning pa sitt talt, det glittrar fint men inte som pa riktigt.
Jag forstar att det ar rejalt med sno och kallt hemma i sverige, vad harligt att ha en riktig vinter dar juleljusen lyser mer stamningsfullt. Ta hand om er alla och At ordentligt med mat!
Stora julekramar och julepussar fran andra sidan jorden.

Santa Lucia saknas i NZ

I skrivandets stund har Vintra just gatt och lagt sig efter en fartfylld dag medan hennes klasskamrater i Stureskolans Forskoleklass A pa andra sidan jorden skrider fram i ett skonsjungande lussetag och lyser upp decembermorkret.

Vi har haft en helt fantastisk vecka som ar svar att beskriva i ord.
Vi lamnade Phills hus efter att han sprungit fram och tillbaka till var bil med saker som "might come in handy", vatdrakt, simfotter, campingbord och inte minst en GPS med forprogrammerade sevarda platser och en svensk Astrid som talar om nar och var vi ska svanga for att komma till dessa.
Vi korde norrut for att kolla pa varldens nast storsta tradsort Kauri. Det storsta var 16 meter i omkrets. Denna forsta natt i taltet var det blast och regn, men varat hederliga Salewa stod pall.
Kommande dag styrde vi mot den norra udden Cape Reinga och efter en varm dags bilakning hittades en stor camping med en mil lang strand alldeles for oss sjalva. Tva dagar fulla med snackletning, solbadning, strandtavling, vaghoppning och nar solen gatt ner aven en del myggdodning.
Pa vag tillbaka till Auckland gjorde vi stopp i Russell, Uretiti och Goat Island. Vid Goat Island som ar ett marint naturreservat snorklade vi och sag pa skitstora fiskar i trevliga farger. Vintra sag dom mest fran land da hon inte riktigt kommit i fas med sin fiskfobi (vilket vi jobbar pa). Har intraffade ocksa den forsta i en rad spektakulara handelser da jag (Bettina) snorklade och tva delfiner, jag skriver det igen DELFINER kommer och leker runt omkring mig i vattnet som om det vore den mest naturliga sak i varlden. Vi fick senare veta att detta fenomen verkligen inte hor till vanligheterna. Jag saknar ord.
Pa fredagen for vi tillbaka till Phill for att tillsammans bege oss till Puketiti station dar ett hollandskt par skulle mota upp och sen stod det grottning pa schemat. Puketiti ar en farm som ligger i narheten av Waitomo 3-4 timmar soder om Auckland och har hur manga far som helst, 10 500 ar en siffra som namnts. Dar kvarterade vi in oss i ett mogeldoftande hus av aldre modell som till sin fordel kan sagas hade fin utsikt (och far pa verandan). Inge och Jaap valkomnade oss med en ol i cowboykoket.
Lordagen inleddes utan klatterstress (grottan ar ju mork hela dan) och ett valdsamt regnvader. Daniel Phill och Jaap begav sig ut bland hagarna och ner i en grotta som visade sig bjuda pa en hel del som svenska grottor saknar, kristalltrad och bollar, kalkstenspelare, flowstones och stora stalaktiter(dom dar fran taket ni vet). Vattnet och leran var samma som hemma. De kom tillbaka till farmen alldeles upprymda och lyriska och mottes av mig Vintra och Inge som ocksa var alldeles upprymda och lyriska over det vi varit med om. Vi hade spenderat dagen med farmens arbetare och varit med och duschat far och vallat dem over bergen med hundar och fyrhjuling. Alla inblandade somnade gott efter kvallsmaten.
Sondagens grottaventyr lockade alla och ikladda olikfargade grottoveraller var vi ett snyggt gang som i Phills bil med snokedjor pa skumpade genom hagar och lerangar allt medan korna sag pa och skakade pa sina huvuden. Grottan var fantastisk och mangfaldiga wow utropades av saval professionella som mer amatormassiga grottisar. Bilder kommer sa smaningom.
Pa kvallen sa vi farval till farmen for att ta oss till Waitomo dar natten skulle spenderas i grottklubbens klubbstuga som enligt Phill skulle ha "a milliondollar view". Nar vi kom fram var det for morkt for att avgora, men morker var avgorande for den aktivitet som komma skulle, namligen ett besok i ett hemligt lysmaskmecka. Har tar orden nastan slut for att beskriva hur galet jakla haftigt detta var. Trots duggregn och mulet vader kunde vi utan pannlampor ga och se varandra mitt ute i skogen under en naturlig bro dar en himmel av tusentals bla lysmaskar sken var vag.
Det var var vecka hur har er varit?

Antligen borta!

Nu ar vi framme. Klockan ar 08.24 och det ar lordag. Sahar har varan vecka sett ut.
Mandag: 18.10 lamnar vi orebro med buss, nagra separationstarar rullar nedfor kinden pa Vintra nar hon tanker pa lagenheten( mest hennes ribbstol) och alla kompisar hon inte kommer se pa lange. Val i sthlm kvarterar vi in oss hos Erik som moter oss med nybakt brod med spansk olivolja.

Tisdag: Pa dagens schema star Naturhistoriska museet. Dar strosar vi omkring hela dagen och lar oss bland annat om hur Guckoskon pollineras, nackdelar med den upprattgaende manniskan och i vilken del av jordskorpan vara bergarter bildades. Dagens hojdpunkt (enligt GeologErik) ar mineralutstallningen, vi haller inte riktigt med.

Onsdag: Flyget avgar 13.40 sa efter frukost och ompackning av vaskor beger vi oss till Arlanda dar vi tar det mycket lungt och ater lunch och handlar godis anda tills jag far se en skylt med Final call/Omedelbar avgang pa var flight. Da blir det fart pa familjen Widell/Furudahl som tack vare sin formidabla kondition hinner med planet.
Flygresan till Bangkok innehaller saval gin&tonichalsande svennebananer som thailandare ikladda tackjacka med palskrage.

Torsdag: Vantetiden i Bangkok ar 14 timmar och vi sysselsatter oss med diverse aktiviteter, sova pa stenharda bankar, losa Allerskorsord, ga runtruntrunt och fa blod i benen, spela latsas Finns i sjon utan spelkort (tur att man har lattroad dotter) . Sa far vi antligen checka in vaskorna och kan ga ut en svang i den 30gradiga varmen innan flighten avgar 19.50, denna gang ar vi i god tid.

Fredag: Ankommer Auckland vid lunchtid och efter att vi lamnat in vara kangor, gummistovlar och talt for tvattning (ingen otillaten jord far foras in i landet), ringer Daniel en "Grottis" som han haft mailkontakt med. Han heter Phil och kommer och hamtar oss, kor oss till hyrbilstallet dar vi hamtar ut var toyota och guidar oss sen i vanstertrafik! (Daniel kor) hem till hans hus i Beachlands dar vi far mat och en stor sang som vi craschar i. Vilken fantastisk manniska som vi aldrig traffat forut.

Lordag: Nu har vi precis vaknat och kanner oss hyfsat utsovda, det luktar rostat brod i huset och jag ska ga och ata frukost.
Ha det gott sa lange. Nu ska vi ut och se Nya Zeeland, Puss & Kram.

1 dag kvar till avfärd

Sista kvällen hemma, imorgon bär det av. Det ekar i lägenheten så när som på lite dammråttor i hörnen som Daniel ska städa bort imorgon. Ryggsäckarna har resvana och står packade i ett hörn och ser coola ut.
Till alla vi ännu inte hunnit eller kommer att hinna säga hejdå till finns en länk nedan på den just nu vackraste sången, ni andra får också lyssna, skruva upp ljudet.

http://www.youtube.com/watch?v=CPMIXk-ipT0

Vi ses 2010.

Sådär, jag tänkte träna på att lägga in en bild. Det blev den här fina familjebilden som är tagen 2007 i Nissedal när vi precis klättrat Via Lara. Även om det ser blått ut på himlen så har vi precis genomgått ett våldsamt åskväder på det sämsta stället att vara när det åskar, på toppen av ett berg.

Orutinerat värre

"Nu känns det som att jag har det mesta under kontroll" sa jag för några dagar sedan. Ända tills igår då jag stod och slötittade i Vintras pass och reflekterade över hur liten hon var på bilden, så pass liten att det nu är dags att förnya passet tillochmed.
Jorå, uppe i ottan, mätas, scanna fingrar, titta in i kameran och skriva namnteckning var avklarat innan skolan började i morse. Det skulle ta fem arbetsdagar och vi håller tummarna för att det kommer senast måndag.
Inga mer sådana överraskningar i planeringen tack:

Och så var det det där med att packa.

Bettina: Drygt en vecka kvar innan vi far till Nya Zeeland. Många saker är roligare än att packa, många saker är tråkigare också. Vintra och jag har skrivit packlistor sedan länge som vi fyller på allteftersom vi kommer på saker, idag kom vi på cyklop.
Här är ett axplock från våra listor, gissa vem som skrivit vad?
tält, pincett, gliterpener, kopior på pass och biljetter, gosinalle, solskyddsfaktor, lamgryta, termos, tops, reselakan, kamra+ladning, pannlampa och det tar aldrig slut....
Vi håller även på att packa ihop vår lägenhet som ska hyras ut, holy makaroni vilket heltidsjobb men det blir fint att komma hem.
På lördag ska vi till Nya Zeelandsveteranerna Erik, Mia, Albin & Alice. Av dem har vi fått låna inspirerande guideböcker och broschyrer, tusen tack. Hoppas de kan hjälpa oss med de sista besluten, kängor eller inte och dunjacka eller inte.