Santa Lucia saknas i NZ

I skrivandets stund har Vintra just gatt och lagt sig efter en fartfylld dag medan hennes klasskamrater i Stureskolans Forskoleklass A pa andra sidan jorden skrider fram i ett skonsjungande lussetag och lyser upp decembermorkret.

Vi har haft en helt fantastisk vecka som ar svar att beskriva i ord.
Vi lamnade Phills hus efter att han sprungit fram och tillbaka till var bil med saker som "might come in handy", vatdrakt, simfotter, campingbord och inte minst en GPS med forprogrammerade sevarda platser och en svensk Astrid som talar om nar och var vi ska svanga for att komma till dessa.
Vi korde norrut for att kolla pa varldens nast storsta tradsort Kauri. Det storsta var 16 meter i omkrets. Denna forsta natt i taltet var det blast och regn, men varat hederliga Salewa stod pall.
Kommande dag styrde vi mot den norra udden Cape Reinga och efter en varm dags bilakning hittades en stor camping med en mil lang strand alldeles for oss sjalva. Tva dagar fulla med snackletning, solbadning, strandtavling, vaghoppning och nar solen gatt ner aven en del myggdodning.
Pa vag tillbaka till Auckland gjorde vi stopp i Russell, Uretiti och Goat Island. Vid Goat Island som ar ett marint naturreservat snorklade vi och sag pa skitstora fiskar i trevliga farger. Vintra sag dom mest fran land da hon inte riktigt kommit i fas med sin fiskfobi (vilket vi jobbar pa). Har intraffade ocksa den forsta i en rad spektakulara handelser da jag (Bettina) snorklade och tva delfiner, jag skriver det igen DELFINER kommer och leker runt omkring mig i vattnet som om det vore den mest naturliga sak i varlden. Vi fick senare veta att detta fenomen verkligen inte hor till vanligheterna. Jag saknar ord.
Pa fredagen for vi tillbaka till Phill for att tillsammans bege oss till Puketiti station dar ett hollandskt par skulle mota upp och sen stod det grottning pa schemat. Puketiti ar en farm som ligger i narheten av Waitomo 3-4 timmar soder om Auckland och har hur manga far som helst, 10 500 ar en siffra som namnts. Dar kvarterade vi in oss i ett mogeldoftande hus av aldre modell som till sin fordel kan sagas hade fin utsikt (och far pa verandan). Inge och Jaap valkomnade oss med en ol i cowboykoket.
Lordagen inleddes utan klatterstress (grottan ar ju mork hela dan) och ett valdsamt regnvader. Daniel Phill och Jaap begav sig ut bland hagarna och ner i en grotta som visade sig bjuda pa en hel del som svenska grottor saknar, kristalltrad och bollar, kalkstenspelare, flowstones och stora stalaktiter(dom dar fran taket ni vet). Vattnet och leran var samma som hemma. De kom tillbaka till farmen alldeles upprymda och lyriska och mottes av mig Vintra och Inge som ocksa var alldeles upprymda och lyriska over det vi varit med om. Vi hade spenderat dagen med farmens arbetare och varit med och duschat far och vallat dem over bergen med hundar och fyrhjuling. Alla inblandade somnade gott efter kvallsmaten.
Sondagens grottaventyr lockade alla och ikladda olikfargade grottoveraller var vi ett snyggt gang som i Phills bil med snokedjor pa skumpade genom hagar och lerangar allt medan korna sag pa och skakade pa sina huvuden. Grottan var fantastisk och mangfaldiga wow utropades av saval professionella som mer amatormassiga grottisar. Bilder kommer sa smaningom.
Pa kvallen sa vi farval till farmen for att ta oss till Waitomo dar natten skulle spenderas i grottklubbens klubbstuga som enligt Phill skulle ha "a milliondollar view". Nar vi kom fram var det for morkt for att avgora, men morker var avgorande for den aktivitet som komma skulle, namligen ett besok i ett hemligt lysmaskmecka. Har tar orden nastan slut for att beskriva hur galet jakla haftigt detta var. Trots duggregn och mulet vader kunde vi utan pannlampor ga och se varandra mitt ute i skogen under en naturlig bro dar en himmel av tusentals bla lysmaskar sken var vag.
Det var var vecka hur har er varit?