God Jul pa er alla

Tiden rusar ivag, som vanligt nar man har roligt.
Sist vi lamnade Phill blev vi i princip beordrade att aka till Coromandel, sa det gjorde vi och kvarterade in oss hemma hos Pat, en rivig dam som visste precis vad, var, hur och hur dags vi skulle gora saker. Bekvamt for oss som inte behovde tanka utan bara plocka russinen ur kakan. Pat (som ar van till Phill) bor i ett hus bredvid havet, i hennes tradgard vaxer bananer, persikor, vindruvor, fikon och annat exotiskt for oss nordbor. Hon har oxa en hund och 2 katter som Vintra hade blandade kanslor for. Har spenderade vi 2 harliga dagar med utflykter till varma kallor, fina strander och vackra vandringsleder. Varje kvall slangde hon in oss i bilen, guidade runt i naromraden dar hon vinkade till alla och pratade oavbrutet om vem som bodde var och gjorde vad, sjalv horde hon inte sa bra sa vi behovde inte svara, bara nicka och humma.
Sen handlade de foljande dagarna mest om termala aktiviteter i omradet runt Rotorua och Taupo. Vi har sett geisrar, bubblande lera, gamla lavafloder och vulkaner, badat i backar som ar sa varma sa man branner skinnet av sig, 60 grader.
Innan vi lamnade sydon gjorde jag (Bettina) Tongariro Alpine crossing som ar en endagars vandringsled som gar mellan aktiva vulkaner, otroligt haftig med en rod krater, svarta lavastrommar och klarbla sjoar.
Nu ar vi pa sydon dar vi avverkat Nelson, som var en trevlig stad, dar tomtekorer sjong i shorts pa gatan, sen styrde vi mot Golden Bay och vidare mot Abel Tasman Nationalpark dar vi nu bott i ett par natter. For tillfallet har vi akt en timme for att proviantera mat till jul vilket ar lite svart eftersom det ar sa varmt sa inget haller sig i tre dagar. Vi har problem att fa den ratta julstamningen att infinna sig och Vintra sa i morse att det inte var sa viktigt for vi hade val anda inte packat med julgransfoten och granen skulle inte fa plats i taltet anda. Grannarna bredvid pa campingen har julbelysning pa sitt talt, det glittrar fint men inte som pa riktigt.
Jag forstar att det ar rejalt med sno och kallt hemma i sverige, vad harligt att ha en riktig vinter dar juleljusen lyser mer stamningsfullt. Ta hand om er alla och At ordentligt med mat!
Stora julekramar och julepussar fran andra sidan jorden.

Santa Lucia saknas i NZ

I skrivandets stund har Vintra just gatt och lagt sig efter en fartfylld dag medan hennes klasskamrater i Stureskolans Forskoleklass A pa andra sidan jorden skrider fram i ett skonsjungande lussetag och lyser upp decembermorkret.

Vi har haft en helt fantastisk vecka som ar svar att beskriva i ord.
Vi lamnade Phills hus efter att han sprungit fram och tillbaka till var bil med saker som "might come in handy", vatdrakt, simfotter, campingbord och inte minst en GPS med forprogrammerade sevarda platser och en svensk Astrid som talar om nar och var vi ska svanga for att komma till dessa.
Vi korde norrut for att kolla pa varldens nast storsta tradsort Kauri. Det storsta var 16 meter i omkrets. Denna forsta natt i taltet var det blast och regn, men varat hederliga Salewa stod pall.
Kommande dag styrde vi mot den norra udden Cape Reinga och efter en varm dags bilakning hittades en stor camping med en mil lang strand alldeles for oss sjalva. Tva dagar fulla med snackletning, solbadning, strandtavling, vaghoppning och nar solen gatt ner aven en del myggdodning.
Pa vag tillbaka till Auckland gjorde vi stopp i Russell, Uretiti och Goat Island. Vid Goat Island som ar ett marint naturreservat snorklade vi och sag pa skitstora fiskar i trevliga farger. Vintra sag dom mest fran land da hon inte riktigt kommit i fas med sin fiskfobi (vilket vi jobbar pa). Har intraffade ocksa den forsta i en rad spektakulara handelser da jag (Bettina) snorklade och tva delfiner, jag skriver det igen DELFINER kommer och leker runt omkring mig i vattnet som om det vore den mest naturliga sak i varlden. Vi fick senare veta att detta fenomen verkligen inte hor till vanligheterna. Jag saknar ord.
Pa fredagen for vi tillbaka till Phill for att tillsammans bege oss till Puketiti station dar ett hollandskt par skulle mota upp och sen stod det grottning pa schemat. Puketiti ar en farm som ligger i narheten av Waitomo 3-4 timmar soder om Auckland och har hur manga far som helst, 10 500 ar en siffra som namnts. Dar kvarterade vi in oss i ett mogeldoftande hus av aldre modell som till sin fordel kan sagas hade fin utsikt (och far pa verandan). Inge och Jaap valkomnade oss med en ol i cowboykoket.
Lordagen inleddes utan klatterstress (grottan ar ju mork hela dan) och ett valdsamt regnvader. Daniel Phill och Jaap begav sig ut bland hagarna och ner i en grotta som visade sig bjuda pa en hel del som svenska grottor saknar, kristalltrad och bollar, kalkstenspelare, flowstones och stora stalaktiter(dom dar fran taket ni vet). Vattnet och leran var samma som hemma. De kom tillbaka till farmen alldeles upprymda och lyriska och mottes av mig Vintra och Inge som ocksa var alldeles upprymda och lyriska over det vi varit med om. Vi hade spenderat dagen med farmens arbetare och varit med och duschat far och vallat dem over bergen med hundar och fyrhjuling. Alla inblandade somnade gott efter kvallsmaten.
Sondagens grottaventyr lockade alla och ikladda olikfargade grottoveraller var vi ett snyggt gang som i Phills bil med snokedjor pa skumpade genom hagar och lerangar allt medan korna sag pa och skakade pa sina huvuden. Grottan var fantastisk och mangfaldiga wow utropades av saval professionella som mer amatormassiga grottisar. Bilder kommer sa smaningom.
Pa kvallen sa vi farval till farmen for att ta oss till Waitomo dar natten skulle spenderas i grottklubbens klubbstuga som enligt Phill skulle ha "a milliondollar view". Nar vi kom fram var det for morkt for att avgora, men morker var avgorande for den aktivitet som komma skulle, namligen ett besok i ett hemligt lysmaskmecka. Har tar orden nastan slut for att beskriva hur galet jakla haftigt detta var. Trots duggregn och mulet vader kunde vi utan pannlampor ga och se varandra mitt ute i skogen under en naturlig bro dar en himmel av tusentals bla lysmaskar sken var vag.
Det var var vecka hur har er varit?

Antligen borta!

Nu ar vi framme. Klockan ar 08.24 och det ar lordag. Sahar har varan vecka sett ut.
Mandag: 18.10 lamnar vi orebro med buss, nagra separationstarar rullar nedfor kinden pa Vintra nar hon tanker pa lagenheten( mest hennes ribbstol) och alla kompisar hon inte kommer se pa lange. Val i sthlm kvarterar vi in oss hos Erik som moter oss med nybakt brod med spansk olivolja.

Tisdag: Pa dagens schema star Naturhistoriska museet. Dar strosar vi omkring hela dagen och lar oss bland annat om hur Guckoskon pollineras, nackdelar med den upprattgaende manniskan och i vilken del av jordskorpan vara bergarter bildades. Dagens hojdpunkt (enligt GeologErik) ar mineralutstallningen, vi haller inte riktigt med.

Onsdag: Flyget avgar 13.40 sa efter frukost och ompackning av vaskor beger vi oss till Arlanda dar vi tar det mycket lungt och ater lunch och handlar godis anda tills jag far se en skylt med Final call/Omedelbar avgang pa var flight. Da blir det fart pa familjen Widell/Furudahl som tack vare sin formidabla kondition hinner med planet.
Flygresan till Bangkok innehaller saval gin&tonichalsande svennebananer som thailandare ikladda tackjacka med palskrage.

Torsdag: Vantetiden i Bangkok ar 14 timmar och vi sysselsatter oss med diverse aktiviteter, sova pa stenharda bankar, losa Allerskorsord, ga runtruntrunt och fa blod i benen, spela latsas Finns i sjon utan spelkort (tur att man har lattroad dotter) . Sa far vi antligen checka in vaskorna och kan ga ut en svang i den 30gradiga varmen innan flighten avgar 19.50, denna gang ar vi i god tid.

Fredag: Ankommer Auckland vid lunchtid och efter att vi lamnat in vara kangor, gummistovlar och talt for tvattning (ingen otillaten jord far foras in i landet), ringer Daniel en "Grottis" som han haft mailkontakt med. Han heter Phil och kommer och hamtar oss, kor oss till hyrbilstallet dar vi hamtar ut var toyota och guidar oss sen i vanstertrafik! (Daniel kor) hem till hans hus i Beachlands dar vi far mat och en stor sang som vi craschar i. Vilken fantastisk manniska som vi aldrig traffat forut.

Lordag: Nu har vi precis vaknat och kanner oss hyfsat utsovda, det luktar rostat brod i huset och jag ska ga och ata frukost.
Ha det gott sa lange. Nu ska vi ut och se Nya Zeeland, Puss & Kram.

1 dag kvar till avfärd

Sista kvällen hemma, imorgon bär det av. Det ekar i lägenheten så när som på lite dammråttor i hörnen som Daniel ska städa bort imorgon. Ryggsäckarna har resvana och står packade i ett hörn och ser coola ut.
Till alla vi ännu inte hunnit eller kommer att hinna säga hejdå till finns en länk nedan på den just nu vackraste sången, ni andra får också lyssna, skruva upp ljudet.

http://www.youtube.com/watch?v=CPMIXk-ipT0

Vi ses 2010.

Sådär, jag tänkte träna på att lägga in en bild. Det blev den här fina familjebilden som är tagen 2007 i Nissedal när vi precis klättrat Via Lara. Även om det ser blått ut på himlen så har vi precis genomgått ett våldsamt åskväder på det sämsta stället att vara när det åskar, på toppen av ett berg.

Orutinerat värre

"Nu känns det som att jag har det mesta under kontroll" sa jag för några dagar sedan. Ända tills igår då jag stod och slötittade i Vintras pass och reflekterade över hur liten hon var på bilden, så pass liten att det nu är dags att förnya passet tillochmed.
Jorå, uppe i ottan, mätas, scanna fingrar, titta in i kameran och skriva namnteckning var avklarat innan skolan började i morse. Det skulle ta fem arbetsdagar och vi håller tummarna för att det kommer senast måndag.
Inga mer sådana överraskningar i planeringen tack:

Och så var det det där med att packa.

Bettina: Drygt en vecka kvar innan vi far till Nya Zeeland. Många saker är roligare än att packa, många saker är tråkigare också. Vintra och jag har skrivit packlistor sedan länge som vi fyller på allteftersom vi kommer på saker, idag kom vi på cyklop.
Här är ett axplock från våra listor, gissa vem som skrivit vad?
tält, pincett, gliterpener, kopior på pass och biljetter, gosinalle, solskyddsfaktor, lamgryta, termos, tops, reselakan, kamra+ladning, pannlampa och det tar aldrig slut....
Vi håller även på att packa ihop vår lägenhet som ska hyras ut, holy makaroni vilket heltidsjobb men det blir fint att komma hem.
På lördag ska vi till Nya Zeelandsveteranerna Erik, Mia, Albin & Alice. Av dem har vi fått låna inspirerande guideböcker och broschyrer, tusen tack. Hoppas de kan hjälpa oss med de sista besluten, kängor eller inte och dunjacka eller inte.