Lite bilder.....

Castle Hill, Tandglugg, Abel Tasman, Nelson Lakes, Mount Sefton, Slope Point, Goat island, toppen pa Mount Robert

Slope Point,

Har kommer med teknikens under lite bilder och en rapport over senaste veckorna.

Vi har spenderat mesta tiden i Castle Hill som var ett av huvudmalen for denna resa.
For er som aldrig varit pa klattersemester kan det narmast jamforas med barndomens lagerskola. Lite primitivt taltboende i en glanta i skogen, en bunt manniskor med samma intresse som tillsammans gor utflykter till olika klatteromraden och hejar pa varandra en hel dag innan de atervander till lagret och pratar enbart om klattring och dagens aktiviteter lagandes och atandes samma kost bestaende av varannan dag pasta eller ris med gronsaker.

Det vill saga vid lampligt klattervader. Vid olampligt klattervader (=regn) sitter alla i samma vindskydd och pratar om klattring, vilket vi gjorde tre av dagarna. En trevlig norrman hade ett hemsytt backgammon som vi larde oss spela, och spelade mycket.

Innan Castle hill tog vi en tur till Mount Cook omradet som visade sig fran sin basta sida och solen sken fint pa de branta glaciarerna. Nagra kortare vandringsturer hann vi med och en av kvallarna hande det antligen. Vintra tappade sin forsta tand! De tyska camparna bredvid som foljt vicknings sessionerna appladerade och bjod pa godis och under natten kom den Nya Zeelandska tandfen och snodde tanden och lamnade en 2dollar.

Jag laste i en tidning pa ett bibliotek att detta ar den kallaste och regnigaste sommaren pa 20 ar och att turisterna flyr nya Zeeland. Nu nar vi spenderat 2 smallheta dagar pa stranden kanns det ganska avlagset men visst har vi nog fatt var del regn. Kommande aktiviteter ar nu kajak och snorkling i Marlborough sounds, sen vidare till nordon och lite surfing.

Tanker pa er dar hemma och snostormarna som yr och kanner oss valdigt lyckligt lottade att kunna vara har just nu.

Vi ses snart, kramar Bettina Vintra och Daniel

Gott och blandat i sydlig loop

Da var vi tillbaka i Queenstown efter en loop runt sodra delen av sydon. Sist vi var har hann vi med att ga en dagstur pa Routeburn track samt ett besok pa Aqualand. Dar lossnade simningen for Vintra och hon simmade pa mage, rygg, pa djupt och grunt under och over och var  kaxig i rutschkanan, en riktig framgang.

Sedan akte vi soderut och sov i Te Anau. Nar vi vaknar ar det helruttet vader, regn och blast. Prognosen lovar likadant i ytterligare 9 dagar sa vi bestammer oss for att inte skjuta pa vart MilfordSound besok utan ger oss ivag pa den 4 timmar langa bilresan dit. Pa vagen passerar vi sjoar som sags vara spegelblanka, stora hav av lupiner och hela tiden dyker nya berg fram mellan molnen. Vid tunneln (som alla har pratar om som ett masterverk, den ar 250m lang och enfilig!?) ser vi Kea faglar, varldens smartaste som kan ta sonder en bil pa ett litet kick. Pa andra sidan tunneln vantar oss hoga vaggar pa bada sidor om oss och nedfor dessa rinner otaliga dramatiska vattenfall. Resan blir trots, eller tack vare vadret valdigt vacker. Den planerade kryssningen ut pa fjorden staller vi dock in.

Sa styr vi kosan mot den sydostra delen av on och ett omrade som heter the Catlins. Det ligger lite off sa forst bunkrar vi upp i Intercargill. Vi kor genom skurar och uppehall och vid ett uppehall tar vi med oss lunch ner pa stranden vid Waipapa point, och nu blir det spannande. Efter maten gar vi en promenad och far syn pa ett enormt sovande sjolejon. Jag borjar nojja nar de andra vill ga nara for jag har last att sjolejon vill va ifred och kan jagas fortare an man tror.  Vi tar istallet en vid lov runt det och klattrar upp pa sanddynen och fotar. Da vaknar det och borjar klia sig och blir annu storre. Maktigt. Sen somnar det om och vi gar till bilen. pa vag till den utvalda campingplatsen kor vi vid ett tillfalle genom drivor av hagel och landskapet utanfor blir vintrigt.

De foljande dagarna kan sammanfattas med rikhet pa djur och rikhet pa regn.Vi besoker Nuggetpoint och ser en salkoloni, ligger gomda i en hydda och ser 2 gulogda pingviner, pa Curio bay snubblar Daniel nastan pa en sal, pa Slope point gar vi langst ut pa den sydligaste udden och vid Cathedral cove finns det stora grottor som bara nas vid lagvatten. Men det mest dramatiska ar pa Suratbay dar vi igen ska spana pa sjolejon, om bara inte sjolejonet fatt span pa oss forst och kommer hopplande och rytande. For andra gangen denna resa blir Furudahl-Widells aningen stressande och lagger pa basta spurtsteget upp i sakerheten pa sanddynen.

Efter 3 natter i Catlins ar allt gegga, det har regnat till den grad att vara fotter ar vitskrumpna, vi har mossa, vantar och plastpasar i skorna, marken ar sur och humoret likasa. Och ovanpa det har taltet borjat ge vika och Daniels thermarest har punkat. Vi tror att solen finns norrut och kor i den riktningen.

-Kolla en attraktion, ska vi stanna? Nej, fortsatt bara kor, mot solen och den eventuella varmen.

Dunedin regnar bort. Vi skiter i albatrossar och varldens brantaste gata. Mot varmen! Strax inna Moeraki klarnar det och vi kliver ut och tittar pa de stora klotrunda stenarna som ligger i en koloni pa stranden. Vid Oamara svanger vi inat landet och nu attan ska har klattras. Regnet har slutat och vi far till vackra Elephant Rocks (en forsmak av Castle hill). Fina kalkstensformationer a la Fontan med mycket pockets, slopiga utsteg och aven latta problem for otranade armar (ingen namnd). vi bor i duntroon pa en odecamping och pa kvallen gar vi pa odepuben och Daniel far stryk i biljard av den enda andra gasten, en kraftigt berusad farbror.

Nasta klatterdag ar i Hulk hogan. En overhangande klippa dar Olov hade blivit barn pa nytt om han varit med. Stora horn och fina moves. Vi kompenserar den fysiska aktiviteten med en stor portion av nationalratten Friterade saker i korg och aker sen vidare.

Nu sitter vi alltsa i Queenstown efter en handelselos dag som mest bestatt av glass, shopping, uteservering vid vattnet, lek i lekpark och grillade hamburgare till kvallsmat. Antligen finvader igen och vi njuter. Nu ar datortiden ute, jag ber om ursakt for alla felstavningar.

Kram till er alla, imorgon ar det halvtid och vi borjar sakna sa smatt,,,,,,

....och ett gott nytt 2010

-Nae pappa, kossan vi horde ar inte i nagon hage.
Vi tittar ut ur taltet och dar gar en stor svart tjur och betar 15 meter fran oss.
Efter tva dagars nyarsfirande pa partycamping #1 i Wanaka har vi tagit oss utanfor stan till Lake Hawea. Dar har vi tre olika vader pa lika manga dagar, storm, stekhetta och stortskur. Det finns valdigt begransade saker att gora nar man taltar och det ar regn sa vi fortsatter till Queenstown med blott talt i bilen. Queenstown paminner lite om Chamonix, det ligger vackert vid berg och vatten i en dal och det ar bra shopping. Mycket uteprylar, uteserveringar och uteaktiviteter.
Sen sist har vi tagit oss fran Abel Tasman via Nelson Lakes och vastkusten ner hit. NelsonLakes nationalpark var forsta stallet vi akte till helt pa eget val utan nagons tips. Vi har nu lagt undan GPSen och jag har aterfatt min forna position som kartlasare, vilket jag trivs med. Daniel har bara kort pa fel sida tva ganger, bra jobbat! Hursomhelst, i Nelsonlakes gjorde vi en dagstur upp pa mount Robert med utsikt over en spegelblank Lake Rotoiti samt moln som for upp och ner i dalgangarna. Vackert varre. Under bryggan vid batplatsen bor det ca 25 fridlysta alar stora som as, vissa over 150 ar gamla, som vi matar och umgas med om kvallarna innan sandflugorna tvingar oss i sang.
Vidare langs vastkusten, som ar beromd for sin 0% tillforlitliga vaderprognos, hamnar vi pa en avsides camping. Jag lovar daniel att har kommer vi sakert va ensamma, men icke. Campingen ar full av guldgravare som vaskar guld i en back dagarna i anda. Vi far en lektion i guldvaskning av nagra entusiaster men nagra klimpar blev det inte tyvarr. Vad det daremot blev var regn, moln och blast i dagarna tre. Vi gor trots det nagra utflykter och tittar pa pancake rocks, Franz Josef glaciar och ett besok i jadestaden dar vi inhandlar lite smycken. Bor under tiden pa trevliga sma campingar med schyssta manniskor och knyter mer snyltkontakter.
Vi har nu varit borta i en manad, en tredjedel, och borjar bli valdigt fulla med upplevelser. Vintra ar superduktig och vi har hennes fantasi att tacka for mycket. Det blir ju mycket bilakande och mycket vandringar som kanske inte alltid ar sa roligt for ett barn. Men da ar det tur att man har sallskap, har ar nagra av de som ar med i var entourage:
-Stampe och harfamiljen
-lillasyster (ibland flera) mest till besvar men kan vara bra som motspelare i kortspel eller att skylla ifran sig pa. Kan aven stoppas ner i fickan.
- hunden Emma, vars egentliga agare ar pa semester i Thailand, ater bara specialkost (som andras varje dag)
- Den lilla rattan som maste baras upp och nedfor alla trappsteg
Nar sma ben blir trotta eller uttrakade kan det handa att man skymtar nagra av Nigolds riddare bakom traden och da blir hela djungelvandringen plotsligt ett aventyr dar alla inblandade har varsin stridsegenskap som maste anvandas for att komma sakra hem till Barda och Karls lager igen.
Ibland nar vi fragar Vintra vad hon vill gora idag kommer svaret: Aka hem till Sverige kanske. Hon sager att Sarah har utlovat popcornfest hemma hos Thilde och det ser vi alla fram mot. Men an sa lange finns det mycket kvar att se och gora, bade for vuxna och barn.
Ha det sa gott och njut av 2010. stora kramar Bettina, Vintra och Daniel.